fredag 31 juli 2015

Cinder





Författare: Marissa Mayer
Serie: Månkröninkan 
Antal sidor: 400
Genre: Klassisk dystopi 
Tiden det tog mig att läsa boken: 1 dag
Favoritkaraktär/er: Cinder, Androiden Iko
Poäng: 5/5







Handling:
Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne - och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva ...
Omdöme:
Till att börja med så var Cinder en kanonbok! Jag gillar verkligen hur författaren återskapar den klassiska sagan (Cinderella) och ger den ett nytt liv. Alla de klassiska elementen finns så klart: ond styvmor, hårt, men obetalt arbete, minst en elak styvsyster och en vacker och fördomsfri prins. Vissa ändringar finns dock. Cinder är t.ex en mekaniker som bor i New Beijing någon gång i framtiden,  några efter ett hemskt krig. Hon är hälften människa och hälften android ( alltså en cyborg ) och därför behandlas hon som andra klassens medborgare..

 Adri och Levana är sådär svart-vitt-onda som bara sagofigurer kan vara, och Kai är definitivt charmig på där sagoprins-sättet. Men det är ju självklart Cinder och hennes adroid-vän Iko som är de verkliga stjärnorna. Iko är helt underbar ( och galet rolig ) och Cinder är en stark och intressant karaktär, lite kicks ass. Hon är begåvad, stark, smart, lojal, och hon jobbar hårt på det hon tror på.

Jag tyckte också att den här boken påminnde mig väldigt mycket om Star Wars filmerna, med sina svävare, rymdskepp och Androider. Men det har jag inget emot eftersom jag gillade Star Wars filmerna när jag var mindre.
Innan jag började med boken så hade jag förväntat en kärlekshistoria efter som det här är ju åndå när allt kommer fram en bättre och annorlunda Cinderella så det ska ju vara en kärlekshistoria, men romantiken spelar en ganska tillbakadragen roll i boken och det känns helt okey. Istället tycker jag att viktiga frågor om medmänsklighet och rätt och fel får plats i denna saga.
 Tyvärr tyckte jag att slutet var väldigt förutsägbart, Cinder blev förvånad men inte jag och det är ju meningen att läsaren också ska bli överraskad. Men det gör inget, eftersom inget är perfekt så därför ger jag boken full poäng ändå :)


måndag 27 juli 2015

Fallna änglarnas stad






Författare: Cassandra Clare 
Antal sidor:  468
Tiden det tog mig att läsa ut boken: 2 dagar
Genre: Action, drama, fantasy, romantik
Favoritkaraktär/er: Isabel, Simon, Maia
Poäng:  4/5







Handling:
Dyk in i The Mortal Instruments-världen och New Yorks mörka sida, där vampyrer, skuggjägare, varulvar och demoner rör sig i skydd av skuggorna om natten. Äntligen är Clary och Jace är tillbaka!

Kriget är över och 16-åriga Clary Fray är tillbaka i New York. Allt verkar för en gångs skull vara precis som det ska; det är fred, Clary tränar på sin unika förmåga för att bli en skuggjägare och, framför allt, hon och Jace kan äntligen vara tillsammans!
Men ingenting varar för evigt.
Någon har börjat mörda skuggjägare, och Clary finner sig snart indragen i en kedja händelser som kan göra att hon förlorar alla hon någonsin älskat. Till och med Jace.

Fallna änglars stad är den sträckläsningsframkallande fortsättningen på serien om skuggvärlden som inleddes med Stad av askaStad av skuggor och Stad av glas.


Omdöme:
När jag väl började med boken hade jag väntat i över 2 månader på att den skulle översättas. Och efter att ha läst den fantastiska stad av glas så hade jag väldigt höga förväntningar på den. Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på Fallna änglarnas stad. För det första varför måste det alltid vara ett hinder för Clarys och Jaces relation? Och varför heter boken fallna änglarnas stad när den inte har något med fallna änglar att göra?

Om man ska bortse från de där två sakerna jag nämnde här ovan så var boken riktigt bra. Clare fortsätter att impornera på mig med sitt väldigt unika sätt att skriva. Flera gånger satt jag bara där och beundrade texten.
Jace är lika hysteriskt rolig med sina kommentarer som vanligt, för är det någon som kan fälla dräpande kommentarer så är det han. Clary är inte fullt så lika klumpig längre. Simon har fått mer plats, det har Isabel också fått och dialogerna var väldigt väl gjorda. Så i slutänden så var det en riktigt bra bok, men bara inte den bästa helt enkelt.

Men slutet..åh...det var VERKLIGEN INTE så jag tänkte mig att boken skulle sluta, men när den gjorde det så ville jag inget hellre än att rusa till biblioteket och låna nästa del på engelska. Men när jag väl hade lugnat ner mig så hade jag bestämt att jag ska läsa nästa del på svenska när den har kommit ut ( vilket den gör någon gång i Janoari ) så att jag verkligen kan njuta av den.
Så nu är det bara att längta till Januari...


söndag 26 juli 2015

Stad av glas



Författare: Cassandra Clare
Antal sidor: 585
Serie: The Mortal instruments
Gerne: Action, fantasy, drama, lite romantik
Favoritkaraktär/er: Clary, Simon, Isabell
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Poäng: 5/5









Handling:
Lyda Lagen, eller rädda liv? 
Clary kämpar för att rädda sin mammas liv, men för att få hjälp måste hon åka till Glasstaden, Skuggjägarnas stad i hemlandet Idris. Men att ta sig in oinbjuden i staden är förbjudet enligt Lagen, och att bryta mot den kan straffas med döden .

Kärlek är omöjligt och gamla hemligheter kan visa sig vara livsfarliga när Clary och Jace tillsammans står upp mot Valentine, den ondskefulle före detta skuggjägaren som också är deras pappa!


Omdöme:
Den här delen är utan tvekan den bästa delen i hela serien, i allafall om man bara räknar dem delar som jag har läst. Det här var en riktig bra bok full med action, spänning och STORA händelser.  Alla lösa trådar har sats ihop, man har fått svar på saker man har undrat. Karaktärerna har mognat väldigt mycket från stad av skuggor till stad av glas. Clary har blivit mycket bättre som huvudkaraktär även om hon fortfande är ganska klumpig i flera scener. Man får träffa båda gamla och nya karaktärer. Vilket leder till nya relationer bildas och gamla som bryts.

 Sjäv tycker jag att man känner väldigt många känslor när man läser den här boken, bra som dåliga.
Och eftersom det är mitt i ett stort krig i den här delen så oroar man hela tiden sig för vem som ska dö  och vem som inte ska det, vilket jag tycker är bra eftersom en bra bok är en bok man tänker mycket på.  Dem två andra delerna i serien var väldigt mörka, och den här delen är nog mörkast, med all sin död överallt. Vilket självklart inte gör den här beroendeframkallande boken sämre, utan bara bättre.

Men om vi ska prata om omslaget så tog mig det ett bra tag tills jag kunde lista ut vem det föreställde.     När jag väl gjorde det tyckte jag att hårfärgen var helt fel. Varför tog dem liksom inte en blond moddel? För hans riktiga hårfärg är  ju blont. Men om man ska bort se från modellen med det felaktiga hårfärgen så tycker jag att resten av omslaget är riktigt snyggt, med sina glas-skyskrapor som såg ut precis som jag föreställde mig att Idirs skulle se ut.

Jag har faktisk inte något dåligt i boken som jag kan ta upp.

Som sakt så var det en super bok som slutade riktigt bra, inte för sorgligt eller för lyckligt. Och det ska bli väldigt kul att se vad Cassandra Clare har hittat på åt resten av serien :)




lördag 25 juli 2015

Stad av aska




Författare: Cassandra Clare
Antal sidor: 490
Serie: the Mortal instruments
Gerne: Action, drama, Fantasy, lite romantik
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Favoritkaraktär/er: Clary, Jace
Poäng; 5/5









Handling:
Häng med till New Yorks mörka sida, där nattens och skuggornas varelser rör sig! Egentligen vill Clary Fray bara att livet ska bli normalt igen. Men vad är definitionen av normalt när man plötsligt kan se varulvar, vampyrer och älvor på gatorna, lever som en demondödande skuggjägare och har en mamma som ligger i en magipåverkad koma? Clary försöker dra sig undan från skuggornas värld. Hon vill umgås mer med Simon (kanske mer än som vän?), men skuggjägaren Jace låter henne inte gå så lätt. Och den enda chansen Clary har att rädda sin mamma är att leta upp den onde skuggjägaren Valentin. Mannen som bland annat dödat Clarys morföräldrar - och visar sig vara hennes far. 

Omdöme:
Den här serien blir ju bara bättre och bättre! Stad av aska är till och med bättre än ettan, delvis för att Clary har skaffat sig en lite mer kaxig attityd och delvis för att Jace komentarer är fler och på så sätt för man njuta av Jaces skämt (hans stora ego) och sarkasm. Alltså flera gånger satt jag bara där och tänkte:
" hur kommer Clare på allt?"
Och jag beundrar också Cassandra Clares gripande sätt att skriva. Efter bara några sidor blev jag helt fast, jag kunde knappt släppa boken ur sikte. Och när jag väl hade slutat att läsa boken så tänkte jag bara på hur det skulle gå för Clary & Jace och resten av gänget.

Tja, det var allt om just den här boken, jag vet att det är en ganska kort recesion men det finns inte mycket att säga förutom: LÄS DEN HÄR SERIEN!

torsdag 23 juli 2015

Film recesion, city of bones


Handling: 

Efter att Clary Fray ( Lily Collins ) en till synes vanlig tonåring, bevittnar ett mord på en klubb, finner hon att hennes mamma, Jocelyn ( Lena Headey ) har attackeras i sitt hem i New York City och kidnappats av Valentine ( Jonathan Meyers ) i sin sökning efter den Mortal Cup. Hon får hjälp av en Shadowhunter som heter Jace ( Jamie Bower ) och hans vänner hjälper henne med att rädda hennes mamma och på vägen får Clary ( Lily Collins ) reda på sanningar om sitt förflutna blodslinje och blir den person som sin mamma fruktade att hon skulle bli. Clary får veta att Shadowhunters är halv-änglar krigare som jagar demoner, och att hon även är en shadowhunter och försöker därmed utnyttja sina krafter för att i tid rädda sin mamma. Med hjälp sin nyfunna gåvor finner Clary ( Lily Collins ) Mortal Cup som hennes mamma gömt, bara för att bli förrådd och tvingas ge upp den. Hon försöker att rädda sin mamma innan det är för sent, och finner sig själv fångad i en kamp mellan krafter hon knappt förstår.

Omdöme:

Strax efter att jag hade läst klart stad av skuggor så hade jag tittat på city of bones filmen, och jag tyckte att special effekterna såg äkta ut och dem fick med det viktigaste.  Och jag tyckteockså Lily Collins skötte sin roll riktigt bra, även om jag inte förstod varför hon sprang runt med skyhöga klackar på skorna när hon slogs eller gjorde något liknade. Det tyckte jag var ologiskt för hur kan man ha så höga klackar när man gör sånt?
Men nog om klackar nu, och mer om Jamie Bower som jag tyckte skådespelade helt okej, även om han inte agerade som jag hade tänkt att Jace skulle vara. Och som jag tyckte såg ut som en helt Okey Jace. Men hur som helst så var så city of bones en bra film som fick 4 poäng av 5 av mig. Och det är synd att man inte kommer göra city of Ashes till film också, även om hela The Mortal instrument serien kommer bli en Tv-serie. Tv-serien kommer förresten sändas 2016 i Amerikansk Tv.


    Här är filmens trailer:



tisdag 21 juli 2015

Not for humans

Hejsan! Jag har tänkt dela med mig av en väldigt rolig och kort novell av Cassandra Clary och Holly Black som utspelar sig strax före stad av skuggor/city of bones.
Tryck på länken nedan för att läsa novellen:
http://cassandraclare.com/wp-content/NotforHumans.pdf

OBS! Jag tycker att man kan läsa novellen vare sig man har läst någon av TMI böckerna eller ej. 

Stad av skuggor




Författare: Cassandra Clare
Antal Sidor:526
Serie: The Mortal instruments
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Genre: Action, Drama, fantasy, äventyr
Favoritkaraktär: Jace
Poäng:: 5/5







Handling: 
Följ med till New Yorks mörka sida, till de varelser som föredrar att röra sig i natten och skuggorna. Här finns demoner, vampyrer, varulvar, trollkarlar, älvor, skönhet, skräck och passion.

Det är en vanlig söndagskväll och sommarlov. Clary Fray har fått med sig sin bästa vän Simon till klubben hon gillar, Pandemonium. Men det blir allt annat än en vanlig kväll, det blir början på Clarys nya liv.
Clary blir vittne till hur tre ungdomar med konstiga tatueringar och vapen (tjejen har en piska!) dödar en kille inne på klubben. Om det nu är en "kille". Han ser väldigt konstig ut på slutet och hans kropp försvinner utan minsta blodspår. Och det är uppenbart att det bara är Clary som kan se mördarna.
Det blir om möjligt ännu konstigare nästa dag då en av mördarna, Jace, dyker upp på samma fik som Clary och Simon. Och samma kväll försvinner Clarys mamma spårlöst ...


Omdöme:
Egentligen så var det ganska långe sedan jag läste den här boken, men eftersom jag tyckte sååå mycket om den så tänker jag ändå skriva en liten recension om den.

Först och främst så måste jag säga att Cassandra Clare vet hur man skriver riktigt bra böcker, för att jag tror faktiskt att det var först gången jag läste en fantasy bok där det blev spännande på första kapitlet. Och jag tyckte också om hennes sätt att skriva och hennes beskrivningar om saker i boken. Språket flöt på riktigt bra och bokens handling blev bara bättre och bättre. Det ändå jag tyckte var dåligt var att Clary inte kom upp i mängden och att hon inte var så kaxig som jag trodde att hon skulle vara när jag började med boken, men nåja inget är perfekt.  En figur jag däremot gillade var nog Jace, för liksom vad han var sarkastisk, charmig och flirtig! Och hans kommentarer är en av sakerna som gör att jag gillar den här boken.

Ennu en grej jag gillar är hur den här mystiska världen som är uppbyggd med sina vampyrer, varulvar, feer, alver, demoner och såklart skuggjägare som har blandats med den verkliga världen, och det är just såna böcker som är jag väldigt svag för.

Men iallafall så rekommenderar  jag den här boken till alla som vill ha en riktigt bra bok att läsa!




måndag 20 juli 2015

Alicie i zombielandet

Lägg till bildtext




Författare: Gena Showalter
Antal sidor: 423
Serie:  Vet ej
Tiden det tog mig att läsa boken: 1 dag
Genre: Paranormal romance, Zombies
Favoritkaraktär: Kat
Poäng: 3/5








Handling: 
Alice kommer inte att ge sig förrän varenda zombie ligger i sin grav. För alltid.Om någon hade berättat för Alice Bell att hennes liv skulle vändas upp och ner från ett ögonblick till ett annat, skulle hon ha brustit ut i skratt. Från lyckligt till tragiskt, från oskuldsfullt till förstört. Nej, aldrig. Men det var det som hände. Ett hjärtslag. En blinkning, ett andetag, en sekund - och allt hon kände till och älskade var borta.Hennes pappa hade haft rätt. Monstren fanns på riktigt. För att hämnas sin familj måste Alice lära sig att slåss mot de odöda. Och för att överleva måste hon sätta sin tillit till den farligaste av alla farliga killar, Cole Holland. Men Cole har sina egna hemligheter, och om Alice inte är försiktig kan de visa sig vara farligare än zombierna.

Omdöme:
Egentligen hade jag tänkt skriva en recension om stad av skuggor. Men när jag ändå hade tänkt skriva ett inlägg om den här boken förr eller senare. Och jag hade skrivit en så bra recension om boken när en bekant  frågade mig vad jag tyckte om boken på ett chatt ställe så tänkte jag att jag kunde kopiera det och lägga ut det på bloggen, så jag gjorde det.

Och här är min lilla ( som inte är så liten ) mess recensionen:

"Först och främst så HATAR JAG COLE! den... (ett väldigt fult ord)  beter sig som om han äger Ali. Han är såååå kontrollerande!!! Och om en kille ens tittar på Alicie så bara måste Cole slå honom! Så gör han både när dem är ihop och innan dem var det. Som sakt så han beter sig som om han äger henne och om hon inte gör som han vill blir han bara sjukt arg! Alltså jag förstår inte vad hon ser hos honom, han må var "ursnygg" men det kompenserar inte hans jävla beteende!

Jag blir bara argare och ännu mer besviken när Alicie tillåter ett sådant beteende, men jag blir LITE gladare när hon inte gör det (vilket inte händer så ofta).

Men om vi ska bortse från idiotiska Cole så är boken super!! Den är jätte spännande vid slutet och jag gillar idén med zombies. Förresten så har den boken inga som helst likheter med Alicie i underlandet förutom namnet.

Det fanns vissa tillfällen där jag tyckte att Alicie var riktigt cool. Men min absoluta favorit karaktär i hela boken är nog Alicies bästa vän Kat som är en riktig badgirl som man inte vill något hellre än att vara bästis med ( inget illa menat Gaga, men det är sant )
Så därför ger jag boken 3 poäng av 5 eftersom den var bra men Coles kontrollbehov gjorde att jag inte kan ge den toppbetyg, men jag kommer ändå läsa nästa del"

söndag 5 juli 2015

I dödens stad





Författare: James Dashner
Antal sidor: 328
Serie: the maze Runner
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Genre: science fiction, dystopi, thriller
Favoritkaraktär/er: Minho, Thomas, Brenda, Teresa
Poäng: 4/5






Handling:
De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen är full av kaos och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror.
Thomas överlevde labyrinten, han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom.
Omdöme:
Jag kan inte fatta att the maze Runner trilogin är slut... Jag kan bara inte fatta det. Och jag kan verkligen inte ta in en viss parsons död. Alltså när jag blev klar med boken satt jag bara där gapande (som tur är så såg ingen mig då).

Det enda jag tycker var ganska dåligt var... ( stor spoiler:  att dem lät bli att offra Thomas så att dem skulle få botemedlet  till sjukdomen som mer än 99%  av jordens befolkning hade. Fast å andra sidan så skulle jag ha blivit väldigt ledsen om Thomas hade dött.  :spoiler slut )

Den här trilogin har varit fantastisk! Med små brister här där, men ändå FANTASTISK! Och det har varit ett äventyr att läsa den här trilogin, ett äventyr som jag aldrig skulle viljat vara med i verkligheten, men ändå ett äventyr. Den här serien kommer defenetivt vara med i min FB lista ( favorit böcker lista )

Jag vet att jag borde skriva om hur lätt man kunde se allt framför sig i den här boken och hur rappa dialogerna var och om hur mycket jag tyckte om Minho o.s.v men jag har redan berättat det i dem andra recentiorerna och förresten så skulle det bli tråkigt av att upprepa sig om samma sak om och om igen så... Det var allt om the maze Runner trilogin.






lördag 4 juli 2015

I vansinnets öken





Författare: James Dashner
Antal sidor: 358
Serie: the maze Runner
Tiden det tog mig att läsa boken:  1 dag
Genre: Dystopi, science fiction, thriller
Favoritkaraktär: Minho
Poäng: 5/5






Handling:
Efter flykten från labyrinten trodde Thomas att han och de andra skulle få sina liv tillbaka. Men ingen av dem visste vilken sorts liv som väntade dem.
Nu vet de. En bränd jord, förstörd av klimatförändringar och sjukdom. En värld som härskas av kaos.
Flykten är långt ifrån över. De står inför en ny och fruktansvärd prövning. De har två veckor på sig att korsa en förbränd öken och ta sig till andra sidan. De kommer att möta sjukdom, galenskap och vänner som inte går att lita på – ingen går säker.
Kommer Thomas och hans vänner någonsin att bli fria? Finns gåtans lösning bland Thomas förlorade minnen?
Omdöme:
Ännu en gång måste jag säga att jag inte förstår hur James kommer på allt. För att den här boken var helt AMEZING!!! Alltså vem kunde veta att det kunde hända så mycket på en enda jädrans öken?

När jag började med boken kom jag väldigt snabbt in, vilket delvis säkert berodde på att jag hade läst I dödens labyrint 2 dagar före jag började med den här boken, så jag hade ett färskt minne om karaktärerna och så.

Flera gånger när jag läste boken så fick jag hjärtat i halsgropen, vilket hände ofta eftersom den här boken till och med var läskigare än ettan. Och med läskigare så menar jag att den här delen hade fler otäcka varelser än I dödens labyrint. Men den var inte bara läskig utan väldigt spännande också.

I den här delen så får man också fler svar på saker man har undrat i första delen t.ex. Vilka katastrofala följder klimatförändringarna hade.

En karaktär som verkligen har lyfts upp i den här boken är nog löparen Minho, vilket var bra  eftersom han har en väldigt stor dos humor i sig. Och jag tycker om att skratta mitt i det hemska vilket man alltid gör när Minho är med i bilden.

Dialogerna var precis som i dödens labyrint rappa och i flera fall fulla av sarkasm eller humor.

Jag skulle kunna skriva  om varför jag är väldigt arg på en viss parson i boken, exakt varför jag gillar den här boken, allt som är bra och allt som är dålig med den. Men då skulle jag både avslöja för mycket och det skulle antagligen bli  en hel roman.

Där nedan så är det The scorsch  trials filmens trailer:






I dödens labyrint



Författare: James Dasher
Antal sidor: 358
Tiden det tog mig att läsa boken: 3 dagar
Serie: The Maze Runner
Favoritkaraktärer: Thomas, Teresa
Genre: Distopi, Scince fiction, thriller
Poäng: 4/5








Handling:
När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt.
På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Då händer något oväntat - Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute ?


Omdöme

Innan jag började med boken så var jag lite tveksam eftersom en labyrint full med killar och massa monster lät inte direkt tilltalande för mig, speciellt inte med tanke på att jag föredrar böcker med starka kvinnliga huvudkaraktärer. Så The Maze Runner verkade lite .. Nja. Men till sist bestämde jag och min vän Gaga att vi skulle se filmen  och om filmen var bra så skulle vi ge The Maze Runner boken en chans. Och besvikna blev vi minsann inte! Filmen var väldigt bra och labyrinten såg väldigt äkta ut. Och därför lånade vi varsin I dödens labyrint och läste dem. Dock tyckte jag att klagarna  (hemska varelser som finns i labyrinten) i filmen  inte såg ut som i närheten som klagarna i boken, vilket var synd eftersom det är ju meningen att filmen ska vara som boken.

Om vi ska  prata om själva boken så överträffade den mina förväntningar med hästlängder! Jag förväntade mig  en massa tonårskillar som bråkade om vartannat grej i ett trångt utrymme och istället  fick jag se ett civiliserad samhälle där man försökte överleva dagen på ett moget och lugnt sätt, trots omständigheterna.  Och ju längre man läste desto bättre och mer spännande blev den.  Hela tiden hände det saker, hemska som roliga. Alltså jag förstår inte hur James kommer på allt, den mannen har verkligen fantasi! Så därför säger jag bara 3 ord:
LÄS DEN BOKEN!!!! (även om jag tyckte att det var lite irriterande att just Thomas skulle få alla anorlunda ider och ingen annan, men inget är perfekt) 


Här är filmens trailer: