Kanske är det allt du behöver veta

Titel: Kanske är det allt du behöver veta
Författare: E. Lockhart
Genre: vänskap, kärlek, familjetragedi 
Antal sidor: 258
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Favoritkaraktärer: Cadence & lögnarna
Poäng: 5/5

• 
  

Handling:

Sjuttonåriga Cadence Sinclair Eastmans berättelse tar sin början före den femtonde sommaren. Somrarna tillbringar den förmögna familjen Sinclair på sin privatägda ö utanför kusten vid Massachusetts. Cadence älskar tillvaron på ön och framförallt älskar hon Lögnarna, som familjen kallar den sammansvetsade kvartetten bestående av Cadence, hennes kusiner Johnny och Mirren och Gat. Gat, Cadences stora kärlek.

Den femtonde sommaren händer något. Något som hon absolut inte kan minnas och som ingen vill berätta för henne. Händelsen gör sig dock ständigt påmind i form av en fruktansvärt smärtsam, kronisk huvudvärk som hon måste medicineras för. Men vad var det egentligen som hände?

Läs den. Och om någon frågar hur den slutar, LJUG.

Omdöme:

Efter att ha läst ännu en bok av E. Lockhart kan jag utan tvekan konstatera att jag:

• älskar båda böckerna som jag har läst av henne 
•  kommer längta något otroligt mycket till alla hennes framtida verk
• tycker att den som inte läser dessa böcker missar något stort.

Nu undrar du/ni säkert varför jag tycker så himla mycket om denna bok. Och det beror på att det är svårt att inte tycka om en riktig bladvändare som var skriven på ett unikt sätt, med intressanta och djupa karaktärer, där huvudkaraktären är visserligen överdramatisk, men ändå en smart person som jag förstår varför hon gör som hon gör.

De enda jag inte tyckte om var nog hennes mostrar, jag förstår inte varför dessa (idiotiska) kvinnor som säkerligen har fått den bästa möjliga utbildningen och på så sätt fått en chans att försörja sig  med hjälp av ett jobb fortfarande är beroende av sin pappa för att klara sig. Men eftersom det var något Cadence och de flesta andra förstod hur fel det var, så hakade jag mig inte upp på med det.

Ännu en grej imponerade på mig var det briljanta konseptet, som jag inte kan säga något mer om än att det hade en plot twist som nästan fick mig gråta (vilket nästan aldrig sker i böcker)  och att det oväntade är just vad som kommer ske.

Sammanfattningsvis är Kanske är du allt du behöver veta ett måste för alla som vill ha en läsupplevelse som de sent kommer glömma.

Outtalat

Titel: Outtalat 
Författare: Sarah Rees Brennan 
Genre: Gotik, Fantasy 
Antal sidor: 336
Tiden det tog mig att läsa boken: 5 dagar
Serie: Lynburn Legacy
Favoritkaraktärer: Angela, Holly
Poäng: 3/5 








Handling ( från Adlibris )  : 
För Kami Glass har han alltid funnits där: Jared, pojken hon kan tala med i sitt huvud, men som ingen någonsin sett i verkliga livet - inte ens hon själv. Hon har inte helt lyckats dölja sina inre samtal med Jared för sin omgivning och Kami betraktas därför som ett lite udda inslag i Sorry-in-the-Vale, den sömniga engelska småstad hon bor i.
Trots detta har Kami funnit sin plats i det lilla samhället. Hon har precis startat en skoltidning tillsammans nmed sin bästa vän och är nöjd med det mesta i tillvaron.
Men på sista tiden har konstiga saker börjat hända. Från skogen hörs illavarslande skrik om natten och bakom fönstren på Aurimere slott är lamporna plötsligt tända igen: familjen Lynburn, som styrt staden i många generationer, har återvänt efter flera års gåtfull frånvaro. När Kami i hopp om ett scoop börjar forska i familjens historia inser hon att den lilla stad hon trott sig känna så väl är full av hemligheter. Och att pojken hon talar med i sitt huvud mycket väl kan vara nyckeln till alltihop.

En liten kommentar: 
Som du/ni redan har sett så ser meningarna i denna recension olika stora ut. Jag ska försöka återgärda problemet så fort jag kan (eller snarare listar ut hur jag ska fixa det) . Men till dess... Önskar jag dig/er en trevlig läsning!

 Omdöme: 
Ibland läser man en bok som är bra men inte riktigt når upp till förväntningerna, en sådan bok är Outtalat. När jag började med den så trodde jag verkligen att den skulle bli en fempoängare, då jag bara hade läst positiva recensioner om den och så har ju den ett så snyggt omslag. Men tyvärr tyckte jag inte att den levererade allt.

Kami var faktiskt en väldigt smart och rolig huvudkaraktär, men jag tyckte allt hennes velande mellan Ash och Jered var tröttsamt. Och påtal om Jared så föredrog jag honom ( precis som Kami ) när han bara var killen som kanske inte fanns i verkligenheten, men som hon alltid kunde prata med. Men när det vissade sig att han inte bara var en låtasasvän utan en levande människa som dessutom var en Lynburn, började han personlighet förändras på ett negativt sätt, och han började liksom "växa bort" från Kami. 
Vad det någon mer än jag som märkte det? 

Boken var skrivet på ett enkelt och vältänkt sätt. Något som jag inte tyckte  sådär jätte mycket om var dialogerna som ALLTID var roliga eller lustiga på något visst. Även om jag fick ett eller annat gott skratt av det, så blev det snart för mycket och onaturligt. 

Vad det gäller Kamis vänner tyckte jag attt de alla hade en egen unik personlighet. Speciellt Holly som vissade sig var mer än "den snygga tjejen". Angela tyckte jag också om. Hon var både häftig och modig, vilket hon bevisade i slutet.  Och även om alla hade sina brister och görde vissa duma beslut, tyckte jag för det mesta om dem. 

Så den här boken har sina dåliga sidor, men också sina bra. Den var helt enkelt en läsvärd bok vars fortsättning jag kanske läser. 

Änglafall

Titel: Änglafall
Författare: Susan Ee
Antal sidor: 242
Förlag: Modernista
Genre: Dystopi
Tiden det tog mig att läsa boken: 1 dag
Favoritkaraktärer: Penryn, Paige, Penryns (galna) mamma 
Bokpoäng: 2/5







Handling: 
Sex veckor har gått sedan undergångens änglar nedsteg för att utplåna den moderna världen som vi känner den. Brutala gatugäng regerar på dagarna, rädsla och vidskepelse styr på nätterna. När krigaränglar för bort en hjälplös liten flicka tänker Penryn, hennes sjuttonåriga syster, göra allt för att få henne tillbaka. Allt, inklusive att slå sig ihop med Raffe, en skadad fiendeängel.
Penryn och Raffe reser genom ett mörkt och förvridet Norra Kalifornien mot änglarnas högborg i San Francisco, där Penryn kommer att riskera allt för att rädda sin syster, och där Raffe måste förlita sig på sina största fienders nåd för att ha en chans att bli hel igen.

En liten komentar: 
Av någon konstig andledningar har vissa av mina texter olika textstorlekat. Eftersom jag använder ipaden så är det lite krångligare att fixa sådant, men jag ska försöka återgärda problemet så fort jag kan. Eller snarare så fort jag får tag en dator. :) 

Omdöme: 
Änglafall har jag länge velat recensera. Men jag har tvekat, eftersom jag inte har så mycket att säga om den här boken. Men jag ska försöka göra denna minirecension recension ändå.

Vi kan börja med karaktärerna. Penryn tyckte jag för det mesta om. Hon kunde klara sig på egen hand, och hon stod fast vid sina mål (hon var alltså väldigt envis, på ett bra sätt.)  
Raffe kände jag inget speciellt för. För mig var han inget annat än "den där ängeln" som hade för mycket skönhet och ego för sitt eget bästa. Men jag tyckte om att han inte hela tiden räddade Penryn, utan att de båda räddade varandra. Vilket inte sker så mycket i sådana (paranormal romance) böcker.
Penryns mamma var en ganska intressant och mystisk karaktär. Är hon eller är hon inte galen? Och vad det för demoner som besöker henne egentligen?  Hon var faktiskt den jag minst förstod mig på.

Själva handlingen gick i en rasande takt och det var väldigt svårt att lägga ner boken, trots vissa saker. Jag måste även säga att Susan Ee inte sparar på alla blodiga ditaljer.

Nu kommer vi till bokens negativa sidor och andledningarna till att denna bok får ett så lågt poäng, fästan den är så actionpackad och spännade. Först och främst behandlas kvinnor som pigor eller sexobjekt och ingen av dem protesterar mot det. Vilket tolalt förstörde min läsning. Och så är jag väldigt besviken på Penryn som inte försökte få de andra att förstå vad det var som skedde framför deras ögon, alltså att de nedvärderades och att de accepterade det.
Ingen av kvinnorna i boken slogs mot änglarna för att få tillbacka sin planet, utan deras uppgifter vara att tvätta mäns underkläder och oroa sig för att bli våldtagna. Och den enda kvinnliga ängeln i hela boken var en svartsjuk läkare.

Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker iallafall att det är helt orealistiskt att halva jordens befolkning ska förvandlas till hemhjälp och sexslavar bara för att jorden börjar invaderas av änglar.

Så Änglafall kunde ha blivit en riktigt bra bok för stunden, trots att handlingen behövde mer djup och vissa saker var för uppenbara. Men en bok med en sådan kvinnosynen kan jag helt enkelt inte gilla.

Jag hade egentligen tänkt skriva en minirecension om boken, eftersom jag trodde att jag inte hade så mycket att säga om den, vilket jag hade.