 | |
|
Veckans bok: Hon bad om det
Bokens handling finns att hitta här.
Smakbit:
Hon ger mig ett kuvert. "Det är adresserat till dig."
Hon tittar ned på kuvertet och sedan på mig igen, nickar som om hon ger mig tillåtelse att öppna det. Hon ser glad ut. Det var det jag ville.
"Jag tror att jag ska gå upp", säger jag.
"Men du har inte ätit färdigt din -"
"Jag är inte hungrig."
Leendet i hennes ansikte bleknar. (Det är jag glad för.)
Du skulle skydda mig, vill jag säga.
Du skulle stå vid min sida.
Jag vill att båda två ska vidkännas vad jag har gjort. Jag vill att de ska säga att jag har gjort rätt, att de ät tacksamma och att de ska gottgöra mig under återstoden av sina liv. Tror ni mig? (Tror vad? Jag minns inte.) Trodde ni någonsin att det inte var mitt fel?
Jag frågar dem inte det. Jag kommer aldrig fråga.
Smakbit:
Hon ger mig ett kuvert. "Det är adresserat till dig."
Hon tittar ned på kuvertet och sedan på mig igen, nickar som om hon ger mig tillåtelse att öppna det. Hon ser glad ut. Det var det jag ville.
"Jag tror att jag ska gå upp", säger jag.
"Men du har inte ätit färdigt din -"
"Jag är inte hungrig."
Leendet i hennes ansikte bleknar. (Det är jag glad för.)
Du skulle skydda mig, vill jag säga.
Du skulle stå vid min sida.
Jag vill att båda två ska vidkännas vad jag har gjort. Jag vill att de ska säga att jag har gjort rätt, att de ät tacksamma och att de ska gottgöra mig under återstoden av sina liv. Tror ni mig? (Tror vad? Jag minns inte.) Trodde ni någonsin att det inte var mitt fel?
Jag frågar dem inte det. Jag kommer aldrig fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar