Jag ger dig solen

Författare: Jendy Nelson 
Antal sidor: 379
Serie:-
Favoritkaraktärer: Noah, Jude, Brian, Oscar
Poäng: 5/5






Handling: (handling från Adlibris)
Jude och Noah är tvillingar, men olika, även om båda drömmer om att bli konstnärer. De har alltid tävlat om föräldrarnas uppskattning, men när familjen drabbas av en stor tragedi förändras allt. Tre år senare är det bara Jude som tycks bry sig om att hålla ihop det som är kvar av familjen. Noah verkar inte bry sig om något, allra minst målandet. Men när Judes viktigaste konstprojekt sammanför henne med en excentrisk skulptör och hans unge skyddsling, avslöjas gamla hemligheter och historien nystas upp. Sakta börjar tvillingarna förstå vad som egentligen har hänt, och vad som är viktigt.Jag ger dig solen är en sprakande berättelse om syskonrivalitet och familjeband, om himlastormande kärlek och kompromisslös kreativitet, och om djup sorg. 

Omdöme:
Det finns många författare som har försökt att skriva sina böcker med fler än ett PoV och lyckats sådär. (Jag tittar på dig Merie Lu.) Då dem ofta haft problem med att ge karaktären en egen berättar röst. Innan jag började läsa boken var just detta vad jag orade mig över då jag visste att Jag ger dig solen har två PoVs. Men jag orade mig totalt i onödan eftersom just det här med karaktärernas berättarröster är en av dem bästa sakerna med boken.

Både Jude och Noha delarna var väldigt bra. Jag älskar hur dåtid och nutid mixas ihop genom att Noha berättar om det som hände medan Jude berättar vad som händer just nu. Dem olika delarna eller kapitelen kändes personliga och var fulla med detaljer som fick läsaren att känna sig närmare huvudkaratären. Ett exempel på något som fick Judes delar vara just hennes egna var alla hennes konstiga bibel meningar som var fulla med underliga tips, tricks och spådomar som då och då dök upp.
"För att väcka själen, kasta en sten på din spegelbild i en blank vattenyta."  
"Om ditt hår sammanväver sig med någon annans i en borste kommer era liv alltid vara sammanvävda""

Jag ger dig solen är en väldigt karaktärsdriven bok och har komplexa karaktärer med båda bra och dåliga sidor, det här gäller huvudkaraktärer såsom bikaraktärer. Det fanns både tillfällen där jag kände mig otroligt frustrerad på någon pågrund av dennes val och tillfällen där jag skrattade/log pågrund av vad någon hade sagt. Ett tillfälle som verkligen fick mig skratta var när en viss person blev påkommen med att hångla med sin hand. :) ja, jag vet att jag har torr humor.

Det var väldigt mycket kemi mellan Jude och Oscar. Dem flesta dialogerna mellan Jude och Oscar var riktigt roliga, dem två är verkligen ett sött par. Ännu ett sött par är Brian och Noha. Jag hoppades genom nästan hela boken att dem två skulle få ihop det. Men det var inte bara en massa kärleksbabbel i boken utan också en ansträngd mamma & dotter relation, död, lögner och hemligheter, tvillingar som först är oskiljaktiga och sedan något helt annat och en hel del frågetecken som behövde svar.  Allt detta och mycket mer fick Nelson med i boken på ett snyggt sätt som gjorde det omöjligt för läsaren att lägga ner den.

Du, bara

Författare: Anna Ahlund
Antal sidor: 340
Serie:-
Genre: Romantik, vänskap
Favoritkaraktärer: Caroline, John, Frank och Ellie
Poäng: 5/5








Handling: 
Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

Du, bara är en smärtsamt ärlig och vacker debut om hur kärleken alltid gör som den vill.

Omdöme:
Du är min önskan. Du, bara.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska skriva en sammanhängande recension om denna fantastiska skapelse. Men jag kan ändå försörsöka även om det bara blir en massa lovord. Nu kör vi!

När jag läste Du, bara märkte jag att ordet hen användes vid ett tillfälle vilket var första gången jag såg det på en bok. Det var något som gjorde mig riktigt glad. :)

Du, bara har inte så många karaktärer vilket ger väldigt mycket utrymme till att utveckla de få som finns för att hålla historien intressant. Vilket är något Ahlund klarade mycket bra av. Alla hade sina egna personligheter (och svagheter) och stod upp i mängden utan att det blev too much.

Alla karaktärer satte sina spår. Caroline som var den lite för bekyddande systern som bara ville väl, Ellie som var den kreativa och stöttande bästisen, John som var både kär och förvirrad och så den trasige Frank.

Anna Ahlund skriver på elegant men ändå enkelt sätt om första kärleleken, stark vänskap, svek och sex. En hel del sex faktiskt. Mycket mer än vad jag trodde först. På tal om sex och kärlek en av de bästa sakerna med Du, bara är att kärlek får vara just vad det är. Kärlek. Inget en ska skämmas för och inget som ska gömmas eftersom samhället tycker attt det är "fel" utan som något helt och hållet normalt. Precis som det ska vara.

För min del är det bara att halvt längta ihjäl sig till Ahlunds kommande bok. Men för er som inte har läst Du, bara kan jag försäkra er om att sommarens bästa bok ligger och väntar på er.

Kanske är det allt du behöver veta

Titel: Kanske är det allt du behöver veta
Författare: E. Lockhart
Genre: vänskap, kärlek, familjetragedi 
Antal sidor: 258
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Favoritkaraktärer: Cadence & lögnarna
Poäng: 5/5

• 
  

Handling:

Sjuttonåriga Cadence Sinclair Eastmans berättelse tar sin början före den femtonde sommaren. Somrarna tillbringar den förmögna familjen Sinclair på sin privatägda ö utanför kusten vid Massachusetts. Cadence älskar tillvaron på ön och framförallt älskar hon Lögnarna, som familjen kallar den sammansvetsade kvartetten bestående av Cadence, hennes kusiner Johnny och Mirren och Gat. Gat, Cadences stora kärlek.

Den femtonde sommaren händer något. Något som hon absolut inte kan minnas och som ingen vill berätta för henne. Händelsen gör sig dock ständigt påmind i form av en fruktansvärt smärtsam, kronisk huvudvärk som hon måste medicineras för. Men vad var det egentligen som hände?

Läs den. Och om någon frågar hur den slutar, LJUG.

Omdöme:

Efter att ha läst ännu en bok av E. Lockhart kan jag utan tvekan konstatera att jag:

• älskar båda böckerna som jag har läst av henne 
•  kommer längta något otroligt mycket till alla hennes framtida verk
• tycker att den som inte läser dessa böcker missar något stort.

Nu undrar du/ni säkert varför jag tycker så himla mycket om denna bok. Och det beror på att det är svårt att inte tycka om en riktig bladvändare som var skriven på ett unikt sätt, med intressanta och djupa karaktärer, där huvudkaraktären är visserligen överdramatisk, men ändå en smart person som jag förstår varför hon gör som hon gör.

De enda jag inte tyckte om var nog hennes mostrar, jag förstår inte varför dessa (idiotiska) kvinnor som säkerligen har fått den bästa möjliga utbildningen och på så sätt fått en chans att försörja sig  med hjälp av ett jobb fortfarande är beroende av sin pappa för att klara sig. Men eftersom det var något Cadence och de flesta andra förstod hur fel det var, så hakade jag mig inte upp på med det.

Ännu en grej imponerade på mig var det briljanta konseptet, som jag inte kan säga något mer om än att det hade en plot twist som nästan fick mig gråta (vilket nästan aldrig sker i böcker)  och att det oväntade är just vad som kommer ske.

Sammanfattningsvis är Kanske är du allt du behöver veta ett måste för alla som vill ha en läsupplevelse som de sent kommer glömma.

Anna och den franska kyssen

Författare: Stephene Perkinsæ
Antal sidor: 297
Gerne: Romantik, Vänskap, familjerelationer, tonårsliv 
Serie:- det är en trilogi men jag vet faktiskt inte vad den heter
Favoritkaraktärer: Anna, Étienne
Tiden det tog mig att läsa boken: en dag
Poäng: 4/5








Handling (från Adlibris) :
Anna har ett lyckligt liv i Atlanta. Hon har en lojal bästa kompis och är kär i sin arbetskamrat på biografen, som just har börjat återgälda hennes känslor.Därför blir hon inte alls förtjust när hennes pappa bestämmer sig för att skicka iväg henne till Paris för att hon ska gå sitt sista skolår där. Men trots att hon inte kan ett ord franska lär Anna känna en del coola nya personer, inklusive den snygge Étienne St. Clair, som snabbt blir hennes bästa vän.
Tyvärr är han upptagen - och det kanske hon också är.... Eller?
Annas år i Paris, staden som brukar kallas »världens romatiska« visar sig omtumlande hjärtslitande och fantastiskt. Ett år som förändrar henne för alltid

Omdöme:
Första gången jag såg Anna och den franska kyssen så tänkte jag att den boken med det väldigt fula omslaget och trista handlingen nog inte passar mig, f*n vad fel jag hade.
För att när jag väl tvingade mig själv att åtminstone ge boken en chans så blev jag  (helt mot min vilja) fast från första till sista sidan.

Men vad var det som jag tyckte om så mycket? Jo, vår kära ordningsamma Anna som alltid försökte göra det hon ansåg var rätt, trots att hon själv inte alltid var jätte glad över sina beslut. Och som utvecklades till en självständig parson genom boken. Sen fanns också tillfälen då jag tyckte att hon var rent av korkad, men att hon gjorde fel gjorde henne bara verkligare. Ännu en grej som jag gillade är att det kändes verkligen som om jag var i Paris och besökte alla underbara platser där.

Det som imponerar mig är ju att Perkins klarade av skriva en bok med karaktärer som inte var så perfekta men ändå speciella, var och en på eget sitt sätt. Och att hon gjorde en jätte fin och lite rörande kärlekshistoria, där det för en gångs skull inte bara är en av karaktärerna som behöver hjälp/stöd utan båda två. Samtidigt som författaren skrev allt detta på ett lättsamt och gripande sätt så lyckades hon även göra att kärlekshistorien inte tog allt för stor plats. Utan andra saker som t.ex Annas vänskapsrelationer och både Annas och Étiennes familjekonflikter hade  stora roller i det hela.

Så om du vill ha en mysig bok eller ännu bättre har just blivit klar med en tjock och komplicerad dystopi så rekomenderar jag starkt att du ska läsa Anna och den franska kyssen.

Niceville

  

Författare: Kahryn Stockett
Serie: är inte med i nån serie
Tiden det tog mig att läsa boken: 3 dagar
Antal sidor:  479
Favoritkaraktär/er: Minny (för att hon oftas säger vad hon tycker) Aibileen (för att hon är så modig)
Poäng: 4/5







Handling:

När Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter universitetet, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. 
Men Skeeter har förändrats. Hon har författardrömmar och reagerar allt starkare på de orättvisor hon ser omkring sig i 1960-talets Södern. Genom sitt arbete på lokaltidningen träffar hon två svarta hemhjälper - Aibileen och Minny.
Tillsammans bestämmer de sig för att skriva en bok som skildrar verkligheten bakom de fina fasaderna i Jackson, staden som de kallar Niceville. De skriver om hur svarta kvinnor har förnedrats och diskriminerats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Det är ett farligt arbete som kommer att förändra deras liv för all framtid.

Omdöme:
När jag började med boken så hade jag läst många positiva recensioner om den, så jag hade väldigt höga förväntningar på den. Och när jag väl var klar med boken så var jag helnöjd.
 Jag blev nöjd med  boken eftersom den har väldigt starka och levande karaktärer ( då menar jag Minny och Aibileen ) och boken är skriven på ett välskrivet och målande sätt som gjorde  att jag såg karaktärerna på ett väldigt verkligt sätt.

När jag läste boken så blev jag full av olika känslor, ilska och förakt mot de ljushyade som behandlade de mörkhyade så himla dåligt, om något är trasigt så är det dem mörkhyades fel, om något blir stulet så är det dem mörkhyades fel o.s.v. Men jag kände också medkänsla mot de människor som behandlats så, som om dem vore rabies smittade eller något. Och varje gång man behandlade dem så (vilket var ofta) så ville jag bara hoppa in i boken och skrika:
" varje människa har precis likadant värde och det spelar fan ingen roll om den parsonen har en speciel religion eller hudfärg eller läggning eller inte tycker som du, eftersom varje människa har rött blod flytande i ådrorna och varje människa har ett pumpande hjärta och på så viss är likadana, så du/ni ska inte döma dem utifrån det utan hur dem är!"
Det som gör det hela hemskare är att det här var deras vardag, att bli behandlade på det visset. Och det gör mig bara ännu argare.
Men jag måste också säga att det är ju bra att man känner så eftersom en bok som kan få en att känna speciella känslor efter syften, är en bra bok.

Men jag kände inte bara negativa känslor när jag läste boken utan jag kände också glädje när jag läste om vänskapen som växte fram mellan vissa av dem olikfärgade kvinnorna

Stad av glas

Författare: Cassandra Clare
Antal sidor: 585
Serie: The Mortal instruments
Gerne: Action, fantasy, drama, lite romantik
Favoritkaraktär/er: Clary, Simon, Isabell
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Poäng: 5/5









Handling:
Lyda Lagen, eller rädda liv? 
Clary kämpar för att rädda sin mammas liv, men för att få hjälp måste hon åka till Glasstaden, Skuggjägarnas stad i hemlandet Idris. Men att ta sig in oinbjuden i staden är förbjudet enligt Lagen, och att bryta mot den kan straffas med döden .

Kärlek är omöjligt och gamla hemligheter kan visa sig vara livsfarliga när Clary och Jace tillsammans står upp mot Valentine, den ondskefulle före detta skuggjägaren som också är deras pappa!

Omdöme:
Den här delen är utan tvekan den bästa delen i hela serien, i allafall om man bara räknar dem delar som jag har läst. Det här var en riktig bra bok full med action, spänning och STORA händelser.  Alla lösa trådar har sats ihop, man har fått svar på saker man har undrat. Karaktärerna har mognat väldigt mycket från stad av skuggor till stad av glas. Clary har blivit mycket bättre som huvudkaraktär även om hon fortfande är ganska klumpig i flera scener. Man får träffa båda gamla och nya karaktärer. Vilket leder till nya relationer bildas och gamla som bryts.

 Sjäv tycker jag att man känner väldigt många känslor när man läser den här boken, bra som dåliga.
Och eftersom det är mitt i ett stort krig i den här delen så oroar man hela tiden sig för vem som ska dö  och vem som inte ska det, vilket jag tycker är bra eftersom en bra bok är en bok man tänker mycket på.  Dem två andra delerna i serien var väldigt mörka, och den här delen är nog mörkast, med all sin död överallt. Vilket självklart inte gör den här beroendeframkallande boken sämre, utan bara bättre.

Men om vi ska prata om omslaget så tog mig det ett bra tag tills jag kunde lista ut vem det föreställde.     När jag väl gjorde det tyckte jag att hårfärgen var helt fel. Varför tog dem liksom inte en blond moddel? För hans riktiga hårfärg är  ju blont. Men om man ska bort se från modellen med det felaktiga hårfärgen så tycker jag att resten av omslaget är riktigt snyggt, med sina glas-skyskrapor som såg ut precis som jag föreställde mig att Idirs skulle se ut.

Jag har faktisk inte något dåligt i boken som jag kan ta upp.

Som sakt så var det en super bok som slutade riktigt bra, inte för sorgligt eller för lyckligt. Och det ska bli väldigt kul att se vad Cassandra Clare har hittat på åt resten av serien :)

Stad av aska

Författare: Cassandra Clare
Antal sidor: 490
Serie: the Mortal instruments
Gerne: Action, drama, Fantasy, lite romantik
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Favoritkaraktär/er: Clary, Jace
Poäng; 5/5









Handling:
Häng med till New Yorks mörka sida, där nattens och skuggornas varelser rör sig! Egentligen vill Clary Fray bara att livet ska bli normalt igen. Men vad är definitionen av normalt när man plötsligt kan se varulvar, vampyrer och älvor på gatorna, lever som en demondödande skuggjägare och har en mamma som ligger i en magipåverkad koma? Clary försöker dra sig undan från skuggornas värld. Hon vill umgås mer med Simon (kanske mer än som vän?), men skuggjägaren Jace låter henne inte gå så lätt. Och den enda chansen Clary har att rädda sin mamma är att leta upp den onde skuggjägaren Valentin. Mannen som bland annat dödat Clarys morföräldrar - och visar sig vara hennes far. 

Omdöme:
Den här serien blir ju bara bättre och bättre! Stad av aska är till och med bättre än ettan, delvis för att Clary har skaffat sig en lite mer kaxig attityd och delvis för att Jace komentarer är fler och på så sätt för man njuta av Jaces skämt (hans stora ego) och sarkasm. Alltså flera gånger satt jag bara där och tänkte:
" hur kommer Clare på allt?"
Och jag beundrar också Cassandra Clares gripande sätt att skriva. Efter bara några sidor blev jag helt fast, jag kunde knappt släppa boken ur sikte. Och när jag väl hade slutat att läsa boken så tänkte jag bara på hur det skulle gå för Clary & Jace och resten av gänget.

Tja, det var allt om just den här boken, jag vet att det är en ganska kort recesion men det finns inte mycket att säga förutom: LÄS DEN HÄR SERIEN!

Stad av skuggor

Författare: Cassandra Clare
Antal Sidor:526
Serie: The Mortal instruments
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Genre: Action, Drama, fantasy, äventyr
Favoritkaraktär: Jace
Poäng:: 5/5







Handling: 
Följ med till New Yorks mörka sida, till de varelser som föredrar att röra sig i natten och skuggorna. Här finns demoner, vampyrer, varulvar, trollkarlar, älvor, skönhet, skräck och passion.

Det är en vanlig söndagskväll och sommarlov. Clary Fray har fått med sig sin bästa vän Simon till klubben hon gillar, Pandemonium. Men det blir allt annat än en vanlig kväll, det blir början på Clarys nya liv.
Clary blir vittne till hur tre ungdomar med konstiga tatueringar och vapen (tjejen har en piska!) dödar en kille inne på klubben. Om det nu är en "kille". Han ser väldigt konstig ut på slutet och hans kropp försvinner utan minsta blodspår. Och det är uppenbart att det bara är Clary som kan se mördarna.
Det blir om möjligt ännu konstigare nästa dag då en av mördarna, Jace, dyker upp på samma fik som Clary och Simon. Och samma kväll försvinner Clarys mamma spårlöst ...

Omdöme:
Egentligen så var det ganska långe sedan jag läste den här boken, men eftersom jag tyckte sååå mycket om den så tänker jag ändå skriva en liten recension om den.

Först och främst så måste jag säga att Cassandra Clare vet hur man skriver riktigt bra böcker, för att jag tror faktiskt att det var först gången jag läste en fantasy bok där det blev spännande på första kapitlet. Och jag tyckte också om hennes sätt att skriva och hennes beskrivningar om saker i boken. Språket flöt på riktigt bra och bokens handling blev bara bättre och bättre. Det ändå jag tyckte var dåligt var att Clary inte kom upp i mängden och att hon inte var så kaxig som jag trodde att hon skulle vara när jag började med boken, men nåja inget är perfekt.  En figur jag däremot gillade var nog Jace, för liksom vad han var sarkastisk, charmig och flirtig! Och hans kommentarer är en av sakerna som gör att jag gillar den här boken.

Ennu en grej jag gillar är hur den här mystiska världen som är uppbyggd med sina vampyrer, varulvar, feer, alver, demoner och såklart skuggjägare som har blandats med den verkliga världen, och det är just såna böcker som är jag väldigt svag för.

Men iallafall så rekommenderar  jag den här boken till alla som vill ha en riktigt bra bok att läsa!

I dödens stad

Författare: James Dashner
Antal sidor: 328
Serie: the maze Runner
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Genre: science fiction, dystopi, thriller
Favoritkaraktär/er: Minho, Thomas, Brenda, Teresa
Poäng: 4/5






Handling:
De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen är full av kaos och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror.

Thomas överlevde labyrinten, han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom.

Omdöme:
Jag kan inte fatta att the maze Runner trilogin är slut... Jag kan bara inte fatta det. Och jag kan verkligen inte ta in en viss parsons död. Alltså när jag blev klar med boken satt jag bara där gapande (som tur är så såg ingen mig då).

Det enda jag tycker var ganska dåligt var... ( stor spoiler:  att dem lät bli att offra Thomas så att dem skulle få botemedlet  till sjukdomen som mer än 99%  av jordens befolkning hade. Fast å andra sidan så skulle jag ha blivit väldigt ledsen om Thomas hade dött.  :spoiler slut )

Den här trilogin har varit fantastisk! Med små brister här där, men ändå FANTASTISK! Och det har varit ett äventyr att läsa den här trilogin, ett äventyr som jag aldrig skulle viljat vara med i verkligheten, men ändå ett äventyr. Den här serien kommer defenetivt vara med i min FB lista ( favorit böcker lista )

Jag vet att jag borde skriva om hur lätt man kunde se allt framför sig i den här boken och hur rappa dialogerna var och om hur mycket jag tyckte om Minho o.s.v men jag har redan berättat det i dem andra recentiorerna och förresten så skulle det bli tråkigt av att upprepa sig om samma sak om och om igen så... Det var allt om the maze Runner trilogin.

I vansinnets öken

Författare: James Dashner
Antal sidor: 358
Serie: the maze Runner
Tiden det tog mig att läsa boken:  1 dag
Genre: Dystopi, science fiction, thriller
Favoritkaraktär: Minho
Poäng: 5/5






Handling:
Efter flykten från labyrinten trodde Thomas att han och de andra skulle få sina liv tillbaka. Men ingen av dem visste vilken sorts liv som väntade dem.

Nu vet de. En bränd jord, förstörd av klimatförändringar och sjukdom. En värld som härskas av kaos.
Flykten är långt ifrån över. De står inför en ny och fruktansvärd prövning. De har två veckor på sig att korsa en förbränd öken och ta sig till andra sidan. De kommer att möta sjukdom, galenskap och vänner som inte går att lita på – ingen går säker.
Kommer Thomas och hans vänner någonsin att bli fria? Finns gåtans lösning bland Thomas förlorade minnen?

Omdöme:
Ännu en gång måste jag säga att jag inte förstår hur James kommer på allt. För att den här boken var helt AMEZING!!! Alltså vem kunde veta att det kunde hända så mycket på en enda jädrans öken?

När jag började med boken kom jag väldigt snabbt in, vilket delvis säkert berodde på att jag hade läst I dödens labyrint 2 dagar före jag började med den här boken, så jag hade ett färskt minne om karaktärerna och så.

Flera gånger när jag läste boken så fick jag hjärtat i halsgropen, vilket hände ofta eftersom den här boken till och med var läskigare än ettan. Och med läskigare så menar jag att den här delen hade fler otäcka varelser än I dödens labyrint. Men den var inte bara läskig utan väldigt spännande också.

I den här delen så får man också fler svar på saker man har undrat i första delen t.ex. Vilka katastrofala följder klimatförändringarna hade.

En karaktär som verkligen har lyfts upp i den här boken är nog löparen Minho, vilket var bra  eftersom han har en väldigt stor dos humor i sig. Och jag tycker om att skratta mitt i det hemska vilket man alltid gör när Minho är med i bilden.

Dialogerna var precis som i dödens labyrint rappa och i flera fall fulla av sarkasm eller humor.

Jag skulle kunna skriva  om varför jag är väldigt arg på en viss parson i boken, exakt varför jag gillar den här boken, allt som är bra och allt som är dålig med den. Men då skulle jag både avslöja för mycket och det skulle antagligen bli  en hel roman.

Där nedan så är det The scorsch  trials filmens trailer:

I dödens labyrint

Författare: James Dasher
Antal sidor: 358
Tiden det tog mig att läsa boken: 3 dagar
Serie: The Maze Runner
Favoritkaraktärer: Thomas, Teresa
Genre: Distopi, Scince fiction, thriller
Poäng: 4/5








Handling:
När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint som omger dem öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt.
På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Då händer något oväntat - Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det? Kan hon vara till hjälp när de ska försöka ta sig därifrån levande? Och vem vet vilka svar som väntar där ute ?

Omdöme
Innan jag började med boken så var jag lite tveksam eftersom en labyrint full med killar och massa monster lät inte direkt tilltalande för mig, speciellt inte med tanke på att jag föredrar böcker med starka kvinnliga huvudkaraktärer. Så The Maze Runner verkade lite .. Nja. Men till sist bestämde jag och min vän Gaga att vi skulle se filmen  och om filmen var bra så skulle vi ge The Maze Runner boken en chans. Och besvikna blev vi minsann inte! Filmen var väldigt bra och labyrinten såg väldigt äkta ut. Och därför lånade vi varsin I dödens labyrint och läste dem. Dock tyckte jag att klagarna  (hemska varelser som finns i labyrinten) i filmen  inte såg ut som i närheten som klagarna i boken, vilket var synd eftersom det är ju meningen att filmen ska vara som boken.

Om vi ska  prata om själva boken så överträffade den mina förväntningar med hästlängder! Jag förväntade mig  en massa tonårskillar som bråkade om vartannat grej i ett trångt utrymme och istället  fick jag se ett civiliserad samhälle där man försökte överleva dagen på ett moget och lugnt sätt, trots omständigheterna.  Och ju längre man läste desto bättre och mer spännande blev den.  Hela tiden hände det saker, hemska som roliga. Alltså jag förstår inte hur James kommer på allt, den mannen har verkligen fantasi! Så därför säger jag bara 3 ord:
LÄS DEN BOKEN!!!! (även om jag tyckte att det var lite irriterande att just Thomas skulle få alla anorlunda ider och ingen annan, men inget är perfekt) 


Här är filmens trailer: