Chanslös

Författare: Gail Carriger 
Antal sidor: 375
Serie: Parasoll protokollet 
Gerne: steampunk, romantik, humor
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Favoritkaraktär/er: Alexia, Madame Lefux
Poäng: 2/5






Handling:
Alexia Tarabotti, numera Lady Maccon, trivs i sin nya tillvaro som fru till Conall Maccon, Londonvarulvarnas alfa. Men hennes idylliska tillvaro störs snart då varulvsregementet återvänder från utlandet och slår ner sina tältpinnar på hennes gräsmätta. samtidigt sveper en farsot in över London, och den påverkar stadens övernaturliga invånare på ett skrämmande sätt. På order av drottningen fattar Alexia sitt para­soll, går ombord på ett luftskepp och ger sig av mot Skottland, ursinniga varulvar och en märklig egyptisk mumie. Men det verkar som om någon helst ser att hon inte når sin destination och Alexia måste inse att det finns situationer som inte ens en kopp te kan rädda! 
Chanslös är andra delen i Gail Carrigers charmiga och humoristiska steampunkserie om den själlösa Alexia Tarabotti. Det är en spännande steampunkroman fylld av humor, romantik, öronmuffar, haggis och luftskepp.

Omdöme:
Det var ett tag sedan jag läste den här boken, men jag tycker att jag kommer ihåg mycket av den förvånansvärt bra. Vilket inte är likt mig, som alltid glömmer saker:)
 Först och främst måste jag säga att andra delen i Parasollprotokollet var lika underhållande som den första delen. Men tyvärr lite seg i vissa ställen, speciellt vid mittenpartiet.

Författaren fortsätter chanslös med  samma sätt som i första boken med rappa meningar och intressanta karaktärer. Ibland sitter man och skrockar åt hennes sätt att formulera sig och nickar gillande åt Alexias rättframma och självständiga sätt.

Det enda som skilde sig mellan denna boken och den första är att denna delen är mer eller mindre  som en historisk deckare, och parsonen som det är meningen att lösa fallet i den boken är ju så klart Alexia, vilket gör att  hon får mer, vad säger man?...  rörelse plats?  Utrymme? Men iallafall så  blir inte Alexia inte slängd hit och dit, utan hon sköter sin grej utan att någon bossar över henne på något sätt. Och det gillar jag 

I den här boken får vi även följa med Alexia på en luftskeppsfärd. Och där händer det saker, stora som små.
Vi får också träffa masa nya och väl utarbetade karaktärer, bland annat Madame Lefux som är en egensinnig uppfinnare. Och som går runt i "herr" kläder på 1800 talet! Vilket gör att hon verkligen sticker upp.  Bara det faktum att hon är så självständig och att hon bryter mot 1800 klädregler räcker för att jag ska gilla henne skarpt.
Men det är inte allt, vi får också förflyttas till Skottland och försöka förstöra ett livsfarligt vapen.

Nu till slutet som slutade i en spännande cliffhanger, som fick mig bli väldigt arg på en viss parson, alltså hur kunde den där valpen tro så om Alexia!?!?
Hur, hur?!?

Allt som allt är Chanslös en mycket bra och trevlig fortsättning på Själlös som innehåller allt man gillade från del 1 men som ändå har utvecklats på ett bra sätt.

Själlös

Författare: Gail Carriger
Serie: Parasoll protokollet
Antal sidor: 364 sidor
Genre:  Steampunk, romantik, humor
Favoritkaraktär/er: Alexia, Lord Akeldama
Tiden det tog mig att läsa boken: 1 dag
Poäng: 5/5







Handling:
Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö, ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

Själlös är den första delen i serien om den själlösa Alexia Tarabotti och utspelar sig i ett alternativt London i slutet av 1800-talet, där vampyrer och varulvar är en del av samhället. Det är en ångande steampunk-roman fylld av spänning, romantik, humor, luftskepp, bläckfiskar och bakelser.

Omdöme:
Innan jag började med boken så var jag väldigt tveksam, men när jag väl såg den i biblioteket så tänkte jag att jag kunde ge den en chans. Och besviken blev jag verkligen inte! För vilken bra bok!
Jag gillar hur frispråkig Alexia är i den här hemska tiden där folk är tvungna att ha på sig hemska stora klänningar med turnyer  (då menar jag kvinnorna förstås) och att Alexia använder sitt fina parasoll (som vapen) när man muckar med henne gör att jag gillar henne ännu mer.

En till parson jag gillar väldigt mycket är Lord Akeldama med sin roliga kursiva stil, och sina smeknamn på Alexia. Som är t.ex Alixia min lilla smörblomma. En parson som jag däremot inte gillar är Lord Maccon, en hårig alfavarulv. Jag vet inte riktigt varför jag ogillar honom så mycket, kanske beror det på att han påminner mig så mycket om den där idiotiska kontrollerande Christan från Fiffty shadeys of grey eller kanske beror det på att jag fortfarande inte vet hur gamal han var innan han blev en varulv, och på grund av det inte får en bra bild av hans utseende, ja, jag vet inte.

Men iallafall så var det en välskriven, rolig och lättsam bok där man helst ska läsa där folk vare sig hör eller sig dig, om man inte vill ha konstiga blickar :)