Scarlet

Författare: Marissa Mayer
Serie: Månkröninkan 
Antal sidor: 454
Gerne:  Scarlet
Tiden det tog mig att läsa boken: 5 dagar 
Favoritkaraktär: Cinder
Poäng: 3/5






Handling:
I Scarlet återser vi Cinder, som nu försöker fly från det fängelse där vi sist lämnade henne trots att det kommer att göra henne till den mest jagade personen i hela Samväldet.
På andra sidan jorden söker Scarlet Benoit en tuff fransk tjej som inte drar sig för att bära pistol efter sin försvunna mormor. Och det visar sig att det är mycket hon inte känt till om sin mormor eller den livsfara hon levt i under hela sitt liv. När Scarlet träffar Wolf, en streetsmart slagskämpe som tycks veta en del om hennes mormor, har hon svårt att lita på honom. Samtidigt känner hon sig oförklarligt dragen till honom och han till henne.
Scarlet är en futuristisk version av sagan om Rödluvan. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.

Omdöme:

Åh vad jag älskade Cinder! Både huvudkaraktären Cinder och själva boken. Så det var med väldigt höga förväntningar som jag började med Scarlet. Och nu när jag är klar med boken så måste jag säga att jag hade lite för väl höga förväntningar på Scarlet. Jag tyckte att den här delen inte var hälften så bra som ettan. Hela den oväntade känslan och första intrycket av en rätt annorlunda värld, som jag fick av första boken var borta. Inte för att den här boken var  dålig, det var den inte. Bara inte lika bra som Cinder. All charm och  mystik som fanns i första delen var så gott som bortblåst.

Boken blev åtminstone bättre när man fick läsa från Cinders synvinkel igen, jag gillade hennes kapitel mest. Och när jag läste ur Cinders perspektiv så kändes som att läsa om någon bekant men när jag läste ur Scarlets perspektiv så kändes det som att läsa om en främling. 

Och precis som i Cinder så spelar kärlekshistorien i boken en ganska tillbakadragen roll. 

Förresten så tycker jag inte om hur beroende Scarlet är av Wolfs hjälp, när hon kan klara sig så bra på egen hand.

Men jag tycker ändå att man ska läsa Scarlet om man har läst Cinder och Scarlet var faktiskt väldigt spännande vid vissa tillfällen.

Cinder

Författare: Marissa Mayer
Serie: Månkröninkan 
Antal sidor: 400
Genre: Klassisk dystopi 
Tiden det tog mig att läsa boken: 1 dag
Favoritkaraktär/er: Cinder, Androiden Iko
Poäng: 5/5







Handling:
Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne - och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva ...

Omdöme:

Till att börja med så var Cinder en kanonbok! Jag gillar verkligen hur författaren återskapar den klassiska sagan (Cinderella) och ger den ett nytt liv. Alla de klassiska elementen finns så klart: ond styvmor, hårt, men obetalt arbete, minst en elak styvsyster och en vacker och fördomsfri prins. Vissa ändringar finns dock. Cinder är t.ex en mekaniker som bor i New Beijing någon gång i framtiden,  några efter ett hemskt krig. Hon är hälften människa och hälften android ( alltså en cyborg ) och därför behandlas hon som andra klassens medborgare..

 Adri och Levana är sådär svart-vitt-onda som bara sagofigurer kan vara, och Kai är definitivt charmig på där sagoprins-sättet. Men det är ju självklart Cinder och hennes adroid-vän Iko som är de verkliga stjärnorna. Iko är helt underbar ( och galet rolig ) och Cinder är en stark och intressant karaktär, lite kicks ass. Hon är begåvad, stark, smart, lojal, och hon jobbar hårt på det hon tror på.

Jag tyckte också att den här boken påminnde mig väldigt mycket om Star Wars filmerna, med sina svävare, rymdskepp och Androider. Men det har jag inget emot eftersom jag gillade Star Wars filmerna när jag var mindre.

Innan jag började med boken så hade jag förväntat en kärlekshistoria efter som det här är ju åndå när allt kommer fram en bättre och annorlunda Cinderella så det ska ju vara en kärlekshistoria, men romantiken spelar en ganska tillbakadragen roll i boken och det känns helt okey. Istället tycker jag att viktiga frågor om medmänsklighet och rätt och fel får plats i denna saga.

 Tyvärr tyckte jag att slutet var väldigt förutsägbart, Cinder blev förvånad men inte jag och det är ju meningen att läsaren också ska bli överraskad. Men det gör inget, eftersom inget är perfekt så därför ger jag boken full poäng ändå :)