20 påståenden om mig

Jag heter Losiyane.
Jag är för tillfället hemma och skriver detta min Ipad.
Jag är bra på att reagera och försöka göra något åt orättvisor.
Jag tycker inte om lakrits det är så himla äckligt.
Jag är dålig på att hålla tyst om mina åsikter.
Jag läser varje dag.
Jag gillar när något dåligt utvecklas till något bra.
Jag sjunger när jag tror att ingen hör. Men när ( om ) någon kommer på en får man väldigt konstiga blickar.
Jag älskar ( surprise ) böcker, feminism och sist men inte minst chocklad.
Jag är inte speciellt bra på att rita. Det bästa jag lyckats med är streckgubbar.
Jag föredrar lodjuret framför lejonet.
Jag tycker om en extra kladdig kladdkaka, mums...
Jag är beroende av mint tuggummi, jag tuggar faktiskt några just nu.
Jag har på mig blå mjukisbyxor och en grå T-shirt.
Jag dricker oftas kall Arla mjölk.
Jag lyssnar på lite all möjlig musik som jag tycker låter bra, oftas är det pop-musik
Jag blir arg på väldigt många saker som har med hur vårt samhälle är just nu. Men också när någon pratar bakom min rygg, det tycker jag är så jädrans fegt.
Jag blir rädd av olika läskiga varelser som finns i böcker eller filmer. Pågrund av min höga fantasi finns det t.o.m nätter som jag får för mig att en klädhög i mitt rum är en sovande zombie eller något annat lika tokigt.
Jag önskar att folk skulle bli mer intresserade av böcker. För de som inte är det missar så många fantastiska saker som bara böcker har att erbjuda.
Jag är uppvuxen i en liten ort i mellersta Sverige.

Twilight saga

Omdöme:
Den berömda Twilight serien som både har fått massor av dålig kritik men också massor hyllningar.... Var ska vi börja?... Jo, vi börjar med varför jag väljer skriva om den här serien, och det beror på att jag för tillfället måste skriva om en modern klassiker ( jag vet att alla inte tycker det, men jag tycker att Twilight är en modern klassiker) eftersom bloggen inte har så många så tänkte jag att kunde ta och skriva om Twilight.

När jag höll på med att läsa Twilight (vilket var för ett bra tag sedan)  så fullständigt älskade jag den. Jag älskade språket, handlingen, Bella, Edward och ALLT annat i den. Men sen hände det något... Jag började se Twilights stora fel. För det första varför är just Edward (den manliga huvudkaraktären)  den smarta, vackra, talangfulla och mystiska vampyren? Varför kunde inte Bella (den kvinnliga huvudkaraktären) vara det? Dessa två frågor ställer jag alltid mig själv när jag tänker på denna serie.
Om det hade varit ombyta roller eller om båda hade varit lika mäktiga (jag vet att det är ett dåligt ordval men just nu så vet jag inget som passar bättre) så hade jag nog gillat denna serie mer. Men ack, så blev det inte. Och jag fattar inte varför Bella tilllåter sig bli dominerad av nästan alla män i sin närhet, för tro mig det blir hon. Och det irriterar mig förjävligt mycket.

Huvudkaraktären Bella var enligt mig en väldigt svag parson som inte kunde  klara något på egen hand, och som nästan hela tiden behövde skydd av Jacob eller Edward eller någon annan man, vilket är ännu en grej som gör mig väldigt irriterad och arg på Mayer  (författaren) eftersom hon får kvinnan att verka så försvarslös och patetisk. Och så får hon läsaren ( om det är en lättpåverkad tonåring ) tro att kvinnor/tjejer är och ska vara så.
När det gäller triangeldramat i böckerna så är jag inte så förtjust i den heller eftersom det flera gånger verkade som om Jackob och Edward bråkade om leksak.

Fast en sak som jag gillade  med böckerna var sättet som Mayer skrev på som fick en att sugas in i boken, tros allt man ogillade. Men tyvärr så beskrivs Edwards ("fantastiska") kropp för mycket.

Om jag ska välja en karaktär jag gillar i denna serie så är det nog Jane (eller hette hon June?) eller snarare hennes väldigt användbara och coola förmåga. Vem skulle inte vilja kunna göra det hon kan göra?

I slutändan så är Twilight ändå inget jag precis rekommenderar på grund av sina dåliga signaler som den sänder till ungdomar.

Serien får 0/5 poäng.

För dig som inte känner till handlingarna till böckerna så finns de här:
http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Stephenie%20Meyer

Barn på flykt, det är dags att vi öppnar ögonen

I stora delar av värden flyr massa människor från sina hemländer pågrund av krig, svält och elände. Medan vi ( dem flesta invånare i Sverige ) har det hur bra och bekvämt som helst här med oftas bra boplatser, bra mediciner, bra utbilding, ett överflödet av mat och allt annat som man kan tänks behöva. Medan dessa människor knappt har något annat än kläderna de har på kroppen.

Och bland dessa människor finns barn som också är på flykt (runt 30 miljoner) och som istället för att drömma om olika saker som de tänker bli när de blir stora, drömmer de om att detta helvete tar slut. Att de slipper bli tvungna t.ex att korsa Medelhavet med 500 andra parsoner på liten plastbåt. Att dem slipper dö flera år för tidigt pågrund av matbrist eller på grund av att de inte har mediciner.

Jag vet inte vad du/ni tycker om detta men jag tycker att det är fel, att folk måste gå så långt som att fly från allt dem känner till för att överleva. Och jag tycker att det är vår plikt att hjälpa våra medmänniskor.

En av de bästa sakerna  man kan göra åt detta är att donera pengar till Unicef eller andra hjälporganisationer.
Man kan också sms:a "KÄMPA 3194" till 72900 för att skänka 50 kronor.

PS. Jag fick insperation till att skriva detta inlägg från bokbloggaren Lisa som har en insamling till just barn på flykt.
Hennes insamling finns här

Månadens lästa böcker

Augusti 2015

Lästa böcker:

Kallelsen av James Frey som är första delen i trilogin Endgame. Början tyckte jag inte om så mycket eftersom det båda var tråkigt och förvirrande men jag tyckte att det blev väldigt spännande och action fullt i mitten och slutet.

Scarlet av Marissa Meyer som är andra delen i Månkröninkan som inte var lika bra som ettan.  Varför jag gillar den här delen mindre än den första får du veta genom min recension.

Jane Eyre av Charlotte Brontë som jag tyckte var en jätte bra klassiker. Både för det vackra språket och huvudkaraktären.

Ficktjuven av Sarah Waters som var lite annorlunda ( på bra sätt ) den boken skulle nog ha fått fullpoäng av mig om man hade kortat ner den lite. 

The Wizard of Oz som var bättre än jag trodde

Skugglandet av Alyson Noël som var ganska bra, men inte lika bra som tvåan. Eftersom Ever ( huvudkaraktären ) gjorde fel under hela boken medan Damen ( den manliga huvudkaraktären ) nästan aldrig gjorde något fel och det stör mig väldigt mycket, jag menar varför måste alltid killen vara så perfekt medan tjejen har så många brister? Jag förstår inte det

Jaha, det var alla böckerna som jag har läst under augusti:)
Vilka har du/ni läst?

Sämsta bok/böcker:
Skugglandet eftersom jag knappt såg någon jämställdhet mellan båda könen i hela boken. Och så tycker jag verkligen inte om Evers syn på saker och ting. Scarlet som jag hade väldigt höga förväntningar på var inte heller så bra. Eftersom Scarlet ( huvudkaraktären ) behövde så mycket hjälp av Wolf ( den manliga huvudkaraktären ) hela tiden.

Bästa bok/böcker:
Ficktjuven som bjöd på väldigt många överraskningar. Kallelsen med sin action som hade blandas med lite övernaturligt. Och Jane Eyre vars slut jag tyckte var perfekt.

Snyggaste omslagen:

Sommarlovet

Ja, nu är sommarlovet slut(:(  Men jag hann åtminstone läsa massa bra böcker, vilket delvis beror på att jag inte har åkt utomlands den här sommaren och därför haft mycket tid till att läsa. Så sommaren har varit riktigt skönt för mig, med slappande, springande, ätande av chokland och såklart jätte mycket läsande. Här är vissa av böckerna som jag gillande:

• De tre första böckerna ur Parasollprotokollet serien som var bättre än vad jag trodde
• Fjärde och tredje delen ur Iron fey serien som jag tyckte var så mycket bättre en de två första delerna, vilket berodde mycket på att huvudkaraktären, Meghan hade utvecklats så mycket i
  
  just dem där sista delerna
• Jane Eyre som just nu är min absoluta favorit klassiker, både på grund av huvudkaraktären, men också på grund av det fina och målande språket. Mer om den i min recension som jag kommer skriva så fort jag får tid
• Den andra delen ( blå måne ) ur de odödliga, den här gillar jag för att huvudkaraktären hade utvecklats och blivit bättre att följa genom att hon gör saker själv, och inte bara beter sig som en värdelös stackare som första delen, och som ni säkert vet så gillar jag inte kvinnor som beter sig svagare än dem egentligen är
• Cinder som var väldigt intressant eftersom den var typ som Askungen ( med en MYCKET bättre Askungen, då menar jag, Askungen tjejen ) i En Star Wars liknade värld 
• Endgame tyckte jag om, med all sin action
• Enklav som var en super dystopi 

Nu när det är skola så kommer jag antagligen inte kunna blogga så mycket):)
Fast jag kommer försöka skriva i bloggen så fort jag får chansen såklart:)

Chanslös

Författare: Gail Carriger 
Antal sidor: 375
Serie: Parasoll protokollet 
Gerne: steampunk, romantik, humor
Tiden det tog mig att läsa boken: 2 dagar
Favoritkaraktär/er: Alexia, Madame Lefux
Poäng: 2/5






Handling:
Alexia Tarabotti, numera Lady Maccon, trivs i sin nya tillvaro som fru till Conall Maccon, Londonvarulvarnas alfa. Men hennes idylliska tillvaro störs snart då varulvsregementet återvänder från utlandet och slår ner sina tältpinnar på hennes gräsmätta. samtidigt sveper en farsot in över London, och den påverkar stadens övernaturliga invånare på ett skrämmande sätt. På order av drottningen fattar Alexia sitt para­soll, går ombord på ett luftskepp och ger sig av mot Skottland, ursinniga varulvar och en märklig egyptisk mumie. Men det verkar som om någon helst ser att hon inte når sin destination och Alexia måste inse att det finns situationer som inte ens en kopp te kan rädda! 
Chanslös är andra delen i Gail Carrigers charmiga och humoristiska steampunkserie om den själlösa Alexia Tarabotti. Det är en spännande steampunkroman fylld av humor, romantik, öronmuffar, haggis och luftskepp.

Omdöme:
Det var ett tag sedan jag läste den här boken, men jag tycker att jag kommer ihåg mycket av den förvånansvärt bra. Vilket inte är likt mig, som alltid glömmer saker:)
 Först och främst måste jag säga att andra delen i Parasollprotokollet var lika underhållande som den första delen. Men tyvärr lite seg i vissa ställen, speciellt vid mittenpartiet.

Författaren fortsätter chanslös med  samma sätt som i första boken med rappa meningar och intressanta karaktärer. Ibland sitter man och skrockar åt hennes sätt att formulera sig och nickar gillande åt Alexias rättframma och självständiga sätt.

Det enda som skilde sig mellan denna boken och den första är att denna delen är mer eller mindre  som en historisk deckare, och parsonen som det är meningen att lösa fallet i den boken är ju så klart Alexia, vilket gör att  hon får mer, vad säger man?...  rörelse plats?  Utrymme? Men iallafall så  blir inte Alexia inte slängd hit och dit, utan hon sköter sin grej utan att någon bossar över henne på något sätt. Och det gillar jag 

I den här boken får vi även följa med Alexia på en luftskeppsfärd. Och där händer det saker, stora som små.
Vi får också träffa masa nya och väl utarbetade karaktärer, bland annat Madame Lefux som är en egensinnig uppfinnare. Och som går runt i "herr" kläder på 1800 talet! Vilket gör att hon verkligen sticker upp.  Bara det faktum att hon är så självständig och att hon bryter mot 1800 klädregler räcker för att jag ska gilla henne skarpt.
Men det är inte allt, vi får också förflyttas till Skottland och försöka förstöra ett livsfarligt vapen.

Nu till slutet som slutade i en spännande cliffhanger, som fick mig bli väldigt arg på en viss parson, alltså hur kunde den där valpen tro så om Alexia!?!?
Hur, hur?!?

Allt som allt är Chanslös en mycket bra och trevlig fortsättning på Själlös som innehåller allt man gillade från del 1 men som ändå har utvecklats på ett bra sätt.

Scarlet

Författare: Marissa Mayer
Serie: Månkröninkan 
Antal sidor: 454
Gerne:  Scarlet
Tiden det tog mig att läsa boken: 5 dagar 
Favoritkaraktär: Cinder
Poäng: 3/5






Handling:
I Scarlet återser vi Cinder, som nu försöker fly från det fängelse där vi sist lämnade henne trots att det kommer att göra henne till den mest jagade personen i hela Samväldet.
På andra sidan jorden söker Scarlet Benoit en tuff fransk tjej som inte drar sig för att bära pistol efter sin försvunna mormor. Och det visar sig att det är mycket hon inte känt till om sin mormor eller den livsfara hon levt i under hela sitt liv. När Scarlet träffar Wolf, en streetsmart slagskämpe som tycks veta en del om hennes mormor, har hon svårt att lita på honom. Samtidigt känner hon sig oförklarligt dragen till honom och han till henne.
Scarlet är en futuristisk version av sagan om Rödluvan. Ett oförglömligt äventyr i en värld befolkad av människor, cyborger och androider.

Omdöme:

Åh vad jag älskade Cinder! Både huvudkaraktären Cinder och själva boken. Så det var med väldigt höga förväntningar som jag började med Scarlet. Och nu när jag är klar med boken så måste jag säga att jag hade lite för väl höga förväntningar på Scarlet. Jag tyckte att den här delen inte var hälften så bra som ettan. Hela den oväntade känslan och första intrycket av en rätt annorlunda värld, som jag fick av första boken var borta. Inte för att den här boken var  dålig, det var den inte. Bara inte lika bra som Cinder. All charm och  mystik som fanns i första delen var så gott som bortblåst.

Boken blev åtminstone bättre när man fick läsa från Cinders synvinkel igen, jag gillade hennes kapitel mest. Och när jag läste ur Cinders perspektiv så kändes som att läsa om någon bekant men när jag läste ur Scarlets perspektiv så kändes det som att läsa om en främling. 

Och precis som i Cinder så spelar kärlekshistorien i boken en ganska tillbakadragen roll. 

Förresten så tycker jag inte om hur beroende Scarlet är av Wolfs hjälp, när hon kan klara sig så bra på egen hand.

Men jag tycker ändå att man ska läsa Scarlet om man har läst Cinder och Scarlet var faktiskt väldigt spännande vid vissa tillfällen.

Ändringar i bloggen

Hejsan! Jo, det är så här att jag tänker ändra lite i mallen och jag tänkte att jag kunde säga det:)

Här är bilden jag funderar på att använda, som jag har  designat:

Kallelsen

Författare: James Frey
Serie: Endgame
Gerne: övernaturligt, äventyr, action, lite romantik
Favoritkaraktär:  Chiyoko
Tiden det tog mig att läsa boken:  3 dagar
Poäng: 3/5









Handling
Tolv ungdomar från tolv uråldriga släkten är kallade till slutstriden. Den släkt som vinner blir ensam kvar på jorden. Alla andra människor dör. De flesta civilisationer har någon berättelse som handlar om att gudar eller varelser som besitter större krafter och kunskaper än människorna kommit ner till jorden från himlen. Nu är varelserna tillbaka för att kräva in det som människorna lovade dem.
Under tusentals år har familjer övat varje generation i hur de ska överleva och döda om de blir kallade som spelare i slutstriden. De som är mellan 13 år och 19 år och 364 dagar är ständigt beredda. Men ingen har blivit kallad. Förrän nu. Tolv meteoriter slår ner på jorden och tolv familjer skickar iväg ett barn till Xi'an i Kina där spelet börjar.

Omdöme: 
Det finns 2 saker i boken som stör mig väldigt mycket, det ena är den löjliga exaktheten som Frey använder på olika mått, 5346 fot eller 2345 meter, som jag tycker är väldigt irriterade. Vad är det för fel med några minuter? Eller några timmer? Flera gånger var jag på gränsen till att slänga bort boken, på grund av det. Den andra grejen son stör mig väldigt mycket är det kallsinniga dödande som sker hela tiden och som huvudkaraktärerna knappt reagerar på, 12 meteoriter slår ner på 12 städer och självklart dör massa människor, kroppsdelar flyger, folk brinner och gissa vilka reaktioner dem får av spelarna? Jo, ett lyft ögonbryn, och några tårar från en spelare vars bror blev spetsad av en meteorit. Det är liksom lite otrovärdigt.

Efter ha försökt hålla reda på och skilja mellan alla tolv *host, mördarna* spelarna så börjar äntligen spelet!  som utspelar sig i utspridda delar i världen, och när spelet börjar så händer det saker, massor av saker...

Ännu en sak som jag tyckte var dåligt med den här boken var det faktum att det var så svårt att skilja mellan sann fakta och falsk fakta.

 Vi får följa bland annat en mordiskt 13 åring, en galen datahacker som också var bomb uppfinnare vid namn An Liu ( tror jag ) och en vad jag skulle kalla tystnadens ninja som också är min favorit karaktär eftersom hon nog var den coolaste av dem alla. Och jag skulle gärna vilja ha ha hennes egenskaper, förutom delen med stumheten, hehehe.

Under bokens gång så tänkte jag att boken påminnde mig om en annan bok, men jag kunde inte sätta fingret på vilken. Men nu kommer jag ihåg vilken bok det var! Jo, det var Hungergame, dem båda böckerna har till och med nästan samma namn, Hungergame, Endgame och i båda böckerna är det 12 spelare och bara vinnaren överlever. Dock finns det vissa olikheter, i endagame så utspelar sig spelet i  runtom i världen medan Hungergame utspelar i sig en arena byggd för spelet o.s.v.

I slutändan så var det en bra bok full med Action, speciellt i slutet. Kanske inte ett litterärt mästerverk  men ändå en läsvärd bok.

Niceville

  

Författare: Kahryn Stockett
Serie: är inte med i nån serie
Tiden det tog mig att läsa boken: 3 dagar
Antal sidor:  479
Favoritkaraktär/er: Minny (för att hon oftas säger vad hon tycker) Aibileen (för att hon är så modig)
Poäng: 4/5







Handling:

När Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter universitetet, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. 
Men Skeeter har förändrats. Hon har författardrömmar och reagerar allt starkare på de orättvisor hon ser omkring sig i 1960-talets Södern. Genom sitt arbete på lokaltidningen träffar hon två svarta hemhjälper - Aibileen och Minny.
Tillsammans bestämmer de sig för att skriva en bok som skildrar verkligheten bakom de fina fasaderna i Jackson, staden som de kallar Niceville. De skriver om hur svarta kvinnor har förnedrats och diskriminerats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Det är ett farligt arbete som kommer att förändra deras liv för all framtid.

Omdöme:
När jag började med boken så hade jag läst många positiva recensioner om den, så jag hade väldigt höga förväntningar på den. Och när jag väl var klar med boken så var jag helnöjd.
 Jag blev nöjd med  boken eftersom den har väldigt starka och levande karaktärer ( då menar jag Minny och Aibileen ) och boken är skriven på ett välskrivet och målande sätt som gjorde  att jag såg karaktärerna på ett väldigt verkligt sätt.

När jag läste boken så blev jag full av olika känslor, ilska och förakt mot de ljushyade som behandlade de mörkhyade så himla dåligt, om något är trasigt så är det dem mörkhyades fel, om något blir stulet så är det dem mörkhyades fel o.s.v. Men jag kände också medkänsla mot de människor som behandlats så, som om dem vore rabies smittade eller något. Och varje gång man behandlade dem så (vilket var ofta) så ville jag bara hoppa in i boken och skrika:
" varje människa har precis likadant värde och det spelar fan ingen roll om den parsonen har en speciel religion eller hudfärg eller läggning eller inte tycker som du, eftersom varje människa har rött blod flytande i ådrorna och varje människa har ett pumpande hjärta och på så viss är likadana, så du/ni ska inte döma dem utifrån det utan hur dem är!"
Det som gör det hela hemskare är att det här var deras vardag, att bli behandlade på det visset. Och det gör mig bara ännu argare.
Men jag måste också säga att det är ju bra att man känner så eftersom en bok som kan få en att känna speciella känslor efter syften, är en bra bok.

Men jag kände inte bara negativa känslor när jag läste boken utan jag kände också glädje när jag läste om vänskapen som växte fram mellan vissa av dem olikfärgade kvinnorna