Askfödd

Titel: Askfödd
Författare: Sabaa Tahir

Gerne: Fantasy
Antal sidor: 511
Favoritkaraktär: -
Poäng: 1/5 
Serie: An ember in the ashes 





Handling (från baksidan) :
I krigarnas imperium straffas olydnad med döden. Intellekt slås i bojor och skönhet blir ruiner. Det som en gång var ett blomstrande rike är nu en värld av aska.
När två unga människors vägar korsas inser de att de tillsammans kan bli gnistan som väcker en revolution.

Omdöme:
Priset till kategorin Årets största besvikelse går till... Askfödd!!!

Jag hade verkligen förväntat mig mer från den här boken, men innan jag går på det dåliga måste jag ta upp de få saker jag tyckte om med Askfödd. Till att börja med var det nästan omöjligt att lägga ner boken, trots att den hade vissa stora brister. Tempot var högt och det var nästan ingen tråkig stund genom hela boken.

Laia tyckte jag var helt okej som huvudkaraktär. Hon hade väldigt mycket kämparglöd och försökte uppnå sina mål trots att hon hade oddsen emot henne. Men ibland var hon rent av dum och naiv. Speciellt när hon inte förstod vissa väldigt uppenbara saker. Det skulle inte heller precis skadat om Laia hade varit lite mer kick-ass, alltså inte behövt rädddas hela tiden och kunnat försvara sig själv.

Kommendanten var en väldigt intressant/creepy person som jag gärna velat veta mer om. Även hennes motiv kändes väldigt oklara för mig. Men det fanns många tillfällen där Kommendanten betedde sig helt orealistiskt. Hur kan man ärligt talat piska ihjäl elever som kommer några minuter försent och sedan låta de som går runt och våldtar vara?

Spoiler: Elias förstår jag mig inte riktigt på. Jag kan fortfarande inte fatta att han gav upp när han var så nära. Jag menar han hade ju dödat sina kamrater och nästan dödat sin bästa vän för att komma så långt som han gjorde, och sedan gav han upp pågrund av en tjej han bara känt i några dagar.
Spoiler slut.

I början av boken gillade jag Heléne som verkade riktigt cool. Men genom bokens gång ogillade jag henne bara mer och mer. Detta berodde väldigt mycket på hennes beteenden och val. Och det faktumet att hon knappt försökte vinna tävlingen.

Språket var en av de saker som höll mig kvar. Det var inte för mycket eller för lite detaljer och även om Tahir beskriv folk på det gamla vanliga sättet med rött hår, blont hår, blek, kort eller lång så var språket ändå gripande.
Våra blickar möts över gården och jag slås för hundrade gången av hur olika vi är. Jag har svart hår, hon har blont. Min hud är gyllenbrun och hennes är är kritvit... 
Det finns väldigt många ologiska luckor i Askfödd. Varför får T.ex Helene som är kvinna tävla om tronen när hela grejen med tävlingen är att hitta en ny kejsare då den gamla inte hade några MANLIGA släktingar kvar? Och hur kunde Kommendanten som också är en kvinna komma så långt i "kärriaren"  när hon lever i värld där kvinnor behandlas lika illa som smutsen på mina skor?

Påtal om kvinnor som behandlas illa så borde Askfödd snarare hetta Våldtäkter med tanke på hur många gånger kvinnliga karaktärer hotas med att våldtas eller blir våldtagna. Egentligen är det inte det faktumet att det finns våldtakt i boken som stör mig utan hur den framställs, som något som händer på grund av att offret är vackert och på så sätt "frestar" förövaren. Inte som något som händer pågrund av maktdynamik.  När författaren påstår sådant är den helt enkelt inne i ett farligt spår. Jag menar då kan ju alla kvinnliga karaktär lika gärna täcka vartenda kroppsdel, gömma sig i mörker och förstöra sina egna kroppar för att inte riskera bli våldtagen. Men de kan fortfarande bli våldtagna då våldtakt inte har något med utseendet att göra utan om dominans. Om Tahir nu ville lära oss något om  t.ex varför ett patriarkalt samhälle är så hemskt kunde hon åtminstone lagt mer fokus på offren så att vi läsare kunde läsa om deras historier och hur de blev tvungna att hantera allt istället för allt Lais velande mellan dem båda pojkarna.

Och ja, det finns en triangeldrama. En mycket onödig triangeldrama där det var mycket uppenbart vilka som skulle bli ett par. Egentligen är det inte bara en triangeldrama utan TVÅ. Och precis som den andra så är det bara en massa onödigt velande. Vi ska även inte glömma att vi får instlove på köpet. Helt underbar, eller hur?

Så Askfödd är helt enkelt ingen bok jag rekommenderar. Läs I ljusets makt vetja! En riktigt bra fantasybok som tar alla dem där klyschiga troperna (som Askfödd är full av) en och en och sedan krossar dem.