torsdag 14 januari 2016

Änglafall



Titel: Änglafall
Författare: Susan Ee
Antal sidor: 242
Förlag: Modernista
Genre: Dystopi
Tiden det tog mig att läsa boken: 1 dag
Favoritkaraktärer: Penryn, Paige, Penryns (galna) mamma 
Bokpoäng: 2/5







Handling: 
Sex veckor har gått sedan undergångens änglar nedsteg för att utplåna den moderna världen som vi känner den. Brutala gatugäng regerar på dagarna, rädsla och vidskepelse styr på nätterna. När krigaränglar för bort en hjälplös liten flicka tänker Penryn, hennes sjuttonåriga syster, göra allt för att få henne tillbaka. Allt, inklusive att slå sig ihop med Raffe, en skadad fiendeängel.
Penryn och Raffe reser genom ett mörkt och förvridet Norra Kalifornien mot änglarnas högborg i San Francisco, där Penryn kommer att riskera allt för att rädda sin syster, och där Raffe måste förlita sig på sina största fienders nåd för att ha en chans att bli hel igen.

En liten komentar: 
Av någon konstig andledningar har vissa av mina texter olika textstorlekat. Eftersom jag använder ipaden så är det lite krångligare att fixa sådant, men jag ska försöka återgärda problemet så fort jag kan. Eller snarare så fort jag får tag en dator. :) 

Omdöme: 
Änglafall har jag länge velat recensera. Men jag har tvekat, eftersom jag inte har så mycket att säga om den här boken. Men jag ska försöka göra denna minirecension recension ändå.

Vi kan börja med karaktärerna. Penryn tyckte jag för det mesta om. Hon kunde klara sig på egen hand, och hon stod fast vid sina mål (hon var alltså väldigt envis, på ett bra sätt.)  
Raffe kände jag inget speciellt för. För mig var han inget annat än "den där ängeln" som hade för mycket skönhet och ego för sitt eget bästa. Men jag tyckte om att han inte hela tiden räddade Penryn, utan att de båda räddade varandra. Vilket inte sker så mycket i sådana (paranormal romance) böcker.
Penryns mamma var en ganska intressant och mystisk karaktär. Är hon eller är hon inte galen? Och vad det för demoner som besöker henne egentligen?  Hon var faktiskt den jag minst förstod mig på.

Själva handlingen gick i en rasande takt och det var väldigt svårt att lägga ner boken, trots vissa saker. Jag måste även säga att Susan Ee inte sparar på alla blodiga ditaljer.

Nu kommer vi till bokens negativa sidor och andledningarna till att denna bok får ett så lågt poäng, fästan den är så actionpackad och spännade. Först och främst behandlas kvinnor som pigor eller sexobjekt och ingen av dem protesterar mot det. Vilket tolalt förstörde min läsning. Och så är jag väldigt besviken på Penryn som inte försökte få de andra att förstå vad det var som skedde framför deras ögon, alltså att de nedvärderades och att de accepterade det.
Ingen av kvinnorna i boken slogs mot änglarna för att få tillbacka sin planet, utan deras uppgifter vara att tvätta mäns underkläder och oroa sig för att bli våldtagna. Och den enda kvinnliga ängeln i hela boken var en svartsjuk läkare.

Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker iallafall att det är helt orealistiskt att halva jordens befolkning ska förvandlas till hemhjälp och sexslavar bara för att jorden börjar invaderas av änglar.

Så Änglafall kunde ha blivit en riktigt bra bok för stunden, trots att handlingen behövde mer djup och vissa saker var för uppenbara. Men en bok med en sådan kvinnosynen kan jag helt enkelt inte gilla.

Jag hade egentligen tänkt skriva en minirecension om boken, eftersom jag trodde att jag inte hade så mycket att säga om den, vilket jag hade. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar